Toms blogg

Imorgon lämnar jag Sverige. Under den senaste veckan har jag växelvis gråtit kopp efter kopp full med blod och salta tårar i vetskapen om att det inte är för evigt. Med samma motivering har jag, vid ett flertal tillfällen, även varit nära att sakta ta livet av mig, för att sedan - på något mystiskt och spöklikt sätt - hämta en spade och sakta gräva ner mig under parketten i vardagsrummet. Helst ackompanjerat av galen orgelmusik och massiva rökeffekter. Jag tycker nämligen att trägolv verkar vara helt perfekt ämnade som plats för den sista vilan. Jag grubblar dock fortfarande lite över hur jag ska kunna göra det bästa - eller för den sakens skull ens någonting - av mina, i dagsläget, utmärkt goda spadtags-skills när jag väl är död. Attans! Inte ens min egen begravning kommer jag kunna sköta själv. Jag är nog egentligen ganska värdelös...


Jaha... vilket otroligt uppmuntrande test! Haha! Det fick mig nästan att börja skratta dock! :D

Med tanke på att klockan i skrivande snart visar halv tio och jag inte har tänkt tanken på att packa ännu, så borde jag kanske ta tag i sånt. Helt seriöst så ska det faktiskt bli riktigt, riktigt nice att sticka. Synd bara som sagt att det inte är för en lite längre tid än fem dagar. Typ fem år eller så.

Jaja, jag åt macka innan. Det var sjukt gott! Igår hade jag italiensk musikafton med mig själv och min iPod och i förrgår dissade jag allt vad utgång hette. Jag var ju trots allt ute i fredags, torsdags, onsdags, tisdags, måndags, söndags... Ses eller hörs igen på måndag. Ciao!

/t

God afton!

Det var väldigt länge sedan jag skrev sist. Jag heter fortfarande Thomas, fast kalla mig väldigt gärna för Tom. Däremot vet jag inte om jag till 100% samma person innehållsmässigt sen sist. För att vara helt ärlig tror jag rent av att jag snarare nästan garanterat hade stött på mindre svårigheter att själv känna igen mig om jag någon dag hade lyckats med det tämligen imponerande konststycket att träffa på mig som 22-åring på stan.

Med en viss tanke på att jag precis har lyssnat på John Dowlands musik, tycker jag att det passar helt ypperligt att inleda denna nystartade bloggs första inlägg i smått melankolisk stil. Det hade jag gjort ändå.

Jag tänker för mycket. Och allting är inte helt bra. Jag hade helst av allt velat vara någon annanstans. Sommaren i Halmstad bjuder inte direkt på någonting. Jag tar mig inte ens till stranden när det är fint väder och kommer på mig själv med att inte heller vara vidare lojal mot espresso house. Skillnaden mot förra sommaren är skrämmande. Det känns som om ingenting direkt spelar någon roll och det leder till att jag mest sitter hemma om dagarna och skriver på min fiol-grej. Vad som sen i slutändan blir av det stycket i e-moll återstår dessutom att se. Jag har insett att det kanske inte ens spelar någon roll.


En annan stor anledning är att hon inte finns här. Och jag saknar känslan av att varje kväll - sannolikt bärandes på påsar innehållande både take away-mat från le Muraille och iste och vingummin - gå hem hand i hand genom parken mot Sacré-Cœur och slutligen kolla på James Bond i vår lägenhet. Jag saknar delirium. Jag saknar våra rödvinskvällar. Jag saknar att resa utomlands varannan helg. Jag saknar shakespeare in love och smågnäll om huruvida det var det gröna eller det blåa vattenglaset som var mitt eller hennes att dricka ur för kvällen.

Allt detta hade jag för bara ett litet tag sen i Bryssel. Tiden jag tänker tillbaka på som den i särklass bästa i mitt liv. Dock med vissa förbehåll.

De - ett tag dagligt förekommande - hysteriska gråtattackerna på metron och ett humör ombytligare än färgen på den kamelont som på ett djärvt manér försöker ta sig över ett övergångsställe eller en lagom hipp skjorta från 80-talet, hade jag kunnat vara utan. Likaså tankarna som periodvis dök upp i huvudet. Att vi på perrongen på stationen i Diegem stod och snackade om att man borde slänga sig framför nästa tåg må ha stått i direkt relation till agget mot vårt jobb. Problemet är att jag inte alltid var helt säker på om jag skämtade eller menade allvar.


Förutom den lilla livskrisen i fråga så var det dock en fantastisk tid. Jag hade visserligen kanske även föredragit att den där bilen aldrig hade kört på mig sent en kväll i Schaerbeek. Men kanske ändå så var det där bara en sån sak som var tvungen att hända för att göra sitt till att väva hop kapitlena i boken till sån där riktigt sliskig äventyrsroman. Trots allt så började ju hela Belgien-vistelsen med mannen som låg död i sin lägenhet. Redan där hade jag kanske kunnat ana höjden på ribban. Galenskapen. Vansinnet. Dårskapet som var att vänta.

Inget ont som inte har något gott med sig dock. Den totalt löjligt opropertionerligt höga siffran av motgångar som jag och Belinda gick igenom - som till slut toppades av att vi blev utslängda på gatan efter den numera närmast legendariska dispyten med vår hyresvärd - bidrog definitivt till att tvinna ett band så starkt att jag aldrig har känt så förrut.


Även om jag till stor del inte har en aning om varför jag mådde som jag mådde förra hösten eller varför min kropp reagerade som den gjorde, var nog pressen jag lade på mig själv - och framför allt på musiken som jag skriver - en av sakerna som initierade allting. Detta i en situation där självkänslan redan från början låg som en plattfisk och sprattlade någonstans nere på botten av sjön, och där självförtroendet, humöret och min allmänna energi tyckte det var jätteroligt att hoppa hopprep och leka andra klassiska barnlekar såsom titt-ut (nu finns jag, nu finns jag inte...).

Allt det där är sedan ett tag lyckligtvis över och stegvis har jag börjat leva igen. Men även om solen skiner igen och temperaturen är resonabelt varm mest hela tiden är himlen dock inte till hundra procent blå. Jag tycker mig se mörka moln strax över horisonten. Halmstad, var blev du av?! Kom änglar och flyg mig härifrån, för jag sitter på mitt rum och låter dagarna gå...

Det är långt till Finland. Men det har aldrig spelat mer roll. Eller mindre.

/tom

I'm so fucking bored.

Your Personality Profile

You are sexy, powerful, and bold. You're full of passion and energy... Sometimes this passion has a dark side. You feel most alive when you're seducing someone. You never fail to get someone's attention. Quick minded, you're also quick to lose your temper!

This is the story.. I've been staring at my cell phone for the last five hours but someone refuses to call me. That fucking sucks.

I'm up for going out tonight. Anyone who are game?

/t

Nämen tja!

Med anledning av det närmst hysteriskt långa blogg-uppehållet är det nog bäst att det här inlägget inleds med en kort presentation av mig själv för att vara på den säkra sidan.

Namn: Tom
Ålder: 22
Favoritsysselsättning: Övertrassera mina betalkort

Sjukt mycket har hänt sen sist. Jag tänker inte ge mig på att retrospektivt återberätta varenda utgång jag haft eller upplevelse jag varit med om, utan nöjer mig med att säga att det varit en del... Däremot kommer jag försöka ge mig på att iaf skriva en och annan rad om min och Richards vistelse i Roskilde.

Det hela började med att vi lämnade ett regnigt Halmstad och begav oss till Köpenhamn. Efter att vi hade hängt lite snyggt och coolt på gatorna och fascinerats ända ner till fötterna över att ketchupen inte är gratis på danska donken tog vi tåget ihop med massa andra glada och sovsäcks-konkande personer till Roskilde. Vid stationen träffade vi en sån där dansk tjej. Hon lystrade till namnet Merete och vi gjorde oss väl bekanta med varandra redan efter några minuter. Sedan gick vi iväg och köpte öl innan vi tog en svart-taxi till festivalområdet.

Mina än så länge vita gympaskor, Merete, Richard och moi traskade oss sedan genom leran som ledde til den östra ingången. Efter beskedet om att våra biljetter var förfalskade satte jag och Ric oss på våra campingstolar - vilka vi finurligt hade köpt på Rusta tidigare på dagen - och drack varsin Carlsberg till tröst. Lyckligtvis hittade vi ganska snart en hel familj serber som villigt ville sälja nya biljetter till oss. Efter att deras bil körde fast i leran på väg till närmsta bankomat fick vi äntligen våra efterlängtade oranga armband satta över handleden. Ultimat lycka! Till saken tillhörde nu bara att det med biljetterna vi ursprungligen hade skulle ha ingått ett fyrmannatält, som vi nu givetvis gick miste om. Detta var dock ett mindre problem tyckte vi och med en smula alkohol i blodet gick vi därmed äntligen - klockan tolv på natten - in på festivalområdet. Genom leran. Utan någonstans att sova för natten. Och med gympaskor på fötterna som tog in mer och mer vatten.

You Were Born Under:

You are solid, methodical, and you do things right the first time. Even when no one else does, you always believe in yourself. You tend to see the world in black and white, right or wrong. A good memory and eye for details means you tend to thrive at near impossible tasks. You are most compatible with a Snake or Rooster.

Efter att vi vadat in på området och varit där inne i två minuter kom prinsessan Leia fram till mig och ville låna min hatt. Hatten härstammar från den lilla tid i mitt liv då jag bodde i ett konstigt land som heter Norge. Jag gav den till henne nån minut och hon sjöng en sång hon skrivit själv som tack. Dessutom fick jag en förpackning med nån slags bröd och ost som jag enligt henne skulle äta till frukost imorrn på grund av den sjukt goda smaken. Vilken brud!! Thank you wherever you are!

Nästa stopp några minuter senare var ett gäng tjejer från Bornholm. Vi hängde på till deras tält efter att ha snackat ett tag och sen satt vi och pratade med Manchester-tjejen till klockan fyra innan vi däckade i partytältet jämte de två enormt sunkiga punkarna som bjudit in sig själva. De stack dock en timme senare.

You Have Not Been Ruined by American Culture

You're nothing like the typical American. In fact, you may not be American at all. You have a broad view of the world, and you're very well informed. And while you certainly have been influenced by American culture (who hasn't?), it's not your primary influence. You take a more global philosophy with your politics, taste, and life. And you're always expanding and revising what you believe.

Vi vaknade nästa morgon och gick in till stan för att köpa stövlar, tält och rom. När det visade sig att vi slagit upp vårt tält för nära en brandutgång flyttade vi det till ett annat camp några hundra meter därifrån. Jag träffade Anders från mitt gamla jobb i Dublin. Galet! Speciellt eftersom det visade sig att han bodde typ 100m från där vi hade vårt tält. Resten av dagen tillbringades med att dricka rom (aaaaarghh...) och att hälsa på våra nya holländska och kanadensiska grannar. När vi pratat med killen vars familj hade varit pirater i fyra generationer, skrikit ett oräkneligt antal aaaarghh, sjungit piratiga dryckesvisor och sett på ett band iklädda röda kläder avslutades kvällen till slut med lite stampa fot vid ett disco under bar himmel. Bra skit!!

Nästa dag regnade det hysteriskt. Vi kikade in området och lite olika band och mötte konstiga danskor under konserten med the Killers. De hoppade i lera, vilket dock inte fick oss att banga på att festa vilt i deras tält efteråt. På grund av detta missade jag att se Björk. Inget jag sörjer enormt dock för istället fick vi bländande möjligheter att spela trumma, gå till vårt tält, gå ifrån vårt tält, köpa kaffe och gå tillbaka till deras tält igen.

Natten tillbringades där och enormt balla citat som till exempel "eeeeey Finish people! Give us three beers!" yppades. Hade ni varit där hade det även funnits en risk att ni hade fått se mig iklädd gummistövlar, kalsonger och filt gå igenom leran i regnet för att hämta en kapsylöppnare. Detta är dock ingenting jag själv känns vid.

Nästa morgon stack vi sjukt tidigt (typ sju) iväg för att se om vårt tält över huvud taget hade överlevt stormen och det sjuka regnet som hållt på natten igenom. Konstaterande att inte ens preseningen rört sig en milimeter lunkade vi nöjda men galet slitna in till stan för att köpa Jäger och mer öl. Danish dynamite! Resten av dag två blev en enda stor snedfylla och jag fick se Richard på ett sätt jag aldrig tidigare sett honom...hehe!

Glada över att Red Hot Chili Peppers skulle spela vaknade vi den nästkommande dagen vid gott mod. Konserter nästan hela dagen. Allt mer täppta i näsan. Allt mer feberfrossiga. Allt mer till insikt om att det inte var så kul ändå att sovsäcken blivit blöt redan den andra dagen eller att alla våra kläder varit dyngsura redan innan vi kom innanför festivalområdet. Det var heller inte så kul att våra stolar blev stulna eller att vi var tvungna att ligga i fosterställning och sova eftersom det inte ens fanns tillstymmelse av tillräckligt med plats för att man skulle kunna ligga raklång. Styrkta av Jägermeister plus cola kändes detta dock inte som ett problem. Nicht für die Skabbmeisteren.

Your Vampire Name Is...

Virgil of the Flesh

Nästkommande dag var en enda stor orgie av thaimat, sushi och grusade ögon eftersom det nu äntligen började torka upp och bli varmt. Sol i kombination med stark vind har dock den lilla bieffekten att mindre sandstormar bildas. Sehr jobbish! The Ark förvånade helt galet mycket klockan två på Arena-scenen! De var så bra att jag - trots att jag egentligen inte alls gillar konserter där publiken består av fler än 100 personer - till och med brast ut i gråt till it takes a fool to remain sane. Någonting förhoppningsvis inte ens Richard såg eftersom jag på ytterst manligt och heroiskt sätt dolde ansiktet i mina händer några minuter.. Vansinnigt bra hur som helst! Muse spelade på Orange lite senare på dagen och där var det galet mycket folk. Galet bra band! Timbuktu var okej, men publiken bestod mest i en skara cannabisrökande, skånska tjejer som dansade som om de vore vertikala epileptiker. Inte mitt favoritumgänge om man säger så...

Basement Jaxx var det avslutande bandet. Publiken var tokigt pepp, det var en sjukt bra konsert och - som det sig bör - drog de iväg ett stort och snyggt fyrverkeri (wiiiii...) som deklaration på att 2007 års festival var över. Nästa morgon packade vi ihop vårt tält och våra grejer och stack iväg med tåg till köpenhamn. Där väntade vi i fyra timmar på stationen innan tåget därifrån tog oss hemåt. Trötta. Sjuka. Men för min del betydligt mindre än förväntat.

Bästa band: the Ark
Sämsta band: My chemical romance och the Killers
Största överraskning: the Ark
Mest mys-pys: Jens Lekman
Bästa fyllan: Karatefyllan
Sämsta fyllan: Bakfyllan
Bästa raggningsreplik: Ingen eftersom jag var sjukt opepp
Sämsta raggningsreplik: Do you want me to ride you like a bull? (och nä, saken blev definitivt inte bättre av att hon var 35 och asskabbig)
Festivalens tankeställare: Bajjamajjorna (jag hade ingen aning om att det kunde gå åt så mycket toalettpapper vid ett enda besök)
Festivalens tankeställare #2: Duschen när jag kom hem efteråt (jag hade ingen aning om att det kunde gå åt så mycket schampoo vid ett enda dusch)

Well, well. Roskilde was great fun to conclude it all.

You Are Lisa Simpson

A total child prodigy and super genius, you have the mind for world domination. But you prefer world peace, Buddhism, and tofu dogs. You will be remembered for: all your academic accomplishments Your life philosophy: "I refuse to believe that everybody refuses to believe the truth"

Trots regn är sommaren i Halmstad galet bra i år! Även fast Mårtensson med sitt Klubb Moskva sög vansinnigt mycket i fredags gottgjorde kära Caféet så att det hela ändå slutade som en bra kväll. Eller mja, HADE slutat rättare sagt om jag inte blivit den cp-idioten jag blev efter klockan tre då förståss... En karatefylla av den värsta sorten jag märkte det inte ens själv... Jag skyller på alkoholintag dagen efter feber och på ett allmänt bittertillstånd. Ursäkter är nästan på sin plats tror jag. Måndagsklubben i förrgår var däremot helt sjukt jävla roligt. Bästa stället i stada helt utan konkurrens!

Imorgon är det marin-festival och RIX FM-festival. Wow va! Jag ser galet mycket fram emot Markoolio som jag tror spelar imorrn. Har dessutom högt uppskruvade förhoppningar om att få vara med om ett pool-party hos Cecce på fredag. *blink blink* Det hade faktiskt varit jäääääätteroligt! Snälla, styr upp! =)

Jag har förresten börjat läsa kinesiska om det har ungått någon och idag var jag på biblioteket och lånade lite att läsa. Visserligen barnböcker som är illustrerade med fina bilder och sånt. Till mitt försvar FÅR jag vara på den nivån eftersom jag inte ens hållt på med språket i en vecka. Jag börjar peppa inför nästa års äventyr i Shanghai. Jag är nästan 100% säker på att jag kommer åka. Jag har kollat upp allting och det kommer inte ens bli speciellt dyrt. Inte om man betänker att det är ett helt år. Vad hade en resa kostat? Närmre i tiden dock är Frankfurt am Main. Om allting går som det ska flyttar jag om två månader. Wunderbar.

/t

You Belong in Barcelona

When it comes to Europe, you don't want to decide between culture and fun. You want art by day and a big party by night. Barcelona is ideal for you. You can check out some Picasso, eat some tapas, take a siesta, and then dance all night!

Okej då. Barcelona it is.

/t

Göteborg var galet men midsommar igår var fucking crazy. En flaska österrikisk äppelsprit. Stövelkastning. Deep-talk med Richard. Mycket folk på stan. Me like.

You Really Know Your State Capitols

You Got 17 State Capitols Correct You're either a geography buff... or you have an excellent memory.

Bilder finns förresten på facebook från båda dagarna. Livet och Halmstad börjar nästan kännas bra igen. Men bara nästan.

/T