"only landlubbers would attack that house"
Ovanstående replik får mig fortfarande nästan att skratta högt av förtjusning varje gång, men i övrigt börjar jag nästan tröttna även på pirat-spelet på facebook. Jag har över 10000 piratmynt nergrävda. Över 20 flaskor rom. Jag är över level 50. Jag har en hel skock av såväl papegojor som apor. Jag har pistoler, svärd och bra segel på mitt skepp. Men ändå är jag bitter.
Varför det då? Jo, jag är nostalgisk och inte alls vid mitt bästa humör. Det här är första dagen på riktigt länge som jag bara har stannat hemma hela dagen utan att direkt göra någonting. Det har fått mig att tänka. Jag har kommit fram till några saker. Sommaren är snart över, jag lämnar antagligen snart halmstad och vädret är dåligt. Sommaren var precis i början galet bra, men nångång i slutet av juni dog den och återhämtade sig aldrig riktigt. Den börjar nog komma igång lite nu igen dock.
Att jag återupptäckt skivorna med Anita Lindblom gör livet ungefär 1000 gånger bättre just nu. Jag vet knappt vart jag skulle tagit vägen annars. Tokigt sväng. Sjukt bra låtar. Hon sjunger bra. Dessutom lyssnade jag helt crazy mycket på dem från och med 1991 när de köptes och de påföljande åren av min barndom.
Följdaktligen gör också nyss nämnda skivor mig om möjligt ännu mer nostalgisk. Just nu känns det nästan som om jag inte vill åka härifrån. Det finns trots allt mycket här som jag värdesätter nu men som man i vanliga fall liksom alltid skulle ta för givet. Små detaljer. Små obetydliga saker. Personer. Statyer. Gatstenar.
Imorgon är det kareoke på mårtensson som gäller! Efter det svart bälte i karatefylla. Det sistnämnda gäller naturligtvis även för fredag, lördag, söndag och sen så många dagar till som det tar för mig att sluta tänka på nån vars namn börjar på I. Svallvågor nu. Sjuka svallvågor. Och jag är så jävla mesig.
/t
Varför det då? Jo, jag är nostalgisk och inte alls vid mitt bästa humör. Det här är första dagen på riktigt länge som jag bara har stannat hemma hela dagen utan att direkt göra någonting. Det har fått mig att tänka. Jag har kommit fram till några saker. Sommaren är snart över, jag lämnar antagligen snart halmstad och vädret är dåligt. Sommaren var precis i början galet bra, men nångång i slutet av juni dog den och återhämtade sig aldrig riktigt. Den börjar nog komma igång lite nu igen dock.
Att jag återupptäckt skivorna med Anita Lindblom gör livet ungefär 1000 gånger bättre just nu. Jag vet knappt vart jag skulle tagit vägen annars. Tokigt sväng. Sjukt bra låtar. Hon sjunger bra. Dessutom lyssnade jag helt crazy mycket på dem från och med 1991 när de köptes och de påföljande åren av min barndom.
Följdaktligen gör också nyss nämnda skivor mig om möjligt ännu mer nostalgisk. Just nu känns det nästan som om jag inte vill åka härifrån. Det finns trots allt mycket här som jag värdesätter nu men som man i vanliga fall liksom alltid skulle ta för givet. Små detaljer. Små obetydliga saker. Personer. Statyer. Gatstenar.
Imorgon är det kareoke på mårtensson som gäller! Efter det svart bälte i karatefylla. Det sistnämnda gäller naturligtvis även för fredag, lördag, söndag och sen så många dagar till som det tar för mig att sluta tänka på nån vars namn börjar på I. Svallvågor nu. Sjuka svallvågor. Och jag är så jävla mesig.
/t
Kommentarer
Postat av: A
Ibland kan inga apor eller flaskor rom i världen göra en glad igen.
Trackback